På två hjul

Karla har älskat att cykla sedan hon föddes. Kanske var det därför hon var lite sen på att lära sig gå? Kanske ville hon hellre cykla? Springcykeln hanterade hon på 3 dagar vid ca 2,5 års ålder och vanlig cykel höll hon balansen på redan förra sommaren. Svante däremot har inte varit lika sugen på att prova utan vill hellre bli körd på en 3-hjuling. Då känns det mer som att åka vagn än cykla enligt mig så idag när jag hämtade dem på dagis släpade jag dit cyklarna och sagt och gjort så satte sig faktiskt Svante på springcykeln och körde hem på sin motorcykel. Eller ja, han gick med den mellan benen iaf. Tydligen kan man inte sitta på den för då kan den ramla...

Karlas första tur ser som synes lite mer stabil ut så vi får se om Svante lär sig springcykeln lika snabbt. Jag tror inte det.


Som ovan nämnt höll Karla balansen bra förra sommaren på sin trampcykel, men hösten kom och det blev inte cyklat nåt mer. Och fram tills nu har det inte blivit några försök av flera dåliga anledningar, men häromdagen fick jag ut henne och då släppte det helt. Ungen startar, cyklar och bromsar helt själv (idag mycket bättre än häromdagen när jag filmade). Inte helt pålitligt, men absolut bra *stolt annan*.

Å ner igen

Svantemannen har hållt sig på sin -2STD sedan han sondades för ganska exakt ett år sedan. Trodde vi. Dagens läkarbesök visade att vågen stått still sedan i april och han är nu nere på -3STD och deras mål har ju varit att få upp honom till -1. Det är skönt att han är pigg och mår bra, men om ingen hittar nåt fel på honom så får han ju "friskförklaras" som en miniätare och sluta kollas. Det läkaren nu gjorde var att ta ett nytt transglutaminasprov på honom, men med tanke på att vi har ett negativt HLA på honom känns ju det ganska meningslöst. Maken fick nog och bad om remiss till annat sjukhus så nu vänar vi på kallelse från Drottning Silvia istället.