2014-12-28

San Ignacio

En tvättäkta rastasnubbe med reaggen på högsta volym körde oss de två timmarna från Belize city till San Ignacio. Väl framme checkade vi in på Parrots Nest som består av små träkojor ute i djungeln. Inga taxibilar vill köra hit (utan
fett med extra betalt) pga den dåliga vägen...



Strax nedanför ligger en flod där man kan glida nerför strömmarna i stora badringar.
 

Efter en blöt förstanatt till ljudet av regn, insekter, musik och diverse större djur fick vi skjuts av den excentriske ägaren Marcus (aka barfotamannen enligt lokalbefolkningen) till Green Iguana Conservation Center där vi fick se, klappa och hålla både stora och små. 



Imorgon blir det dagsutflykt till Tikal, Guatemala. 

2014-12-26

Sista dagen på Caye Caulker

Igår kväll var det helt lugnt och knappt ingen vind. Man kunde riktigt känna att annat väder närmade sig. Idag när vi vaknade var himlen täckt av gråa moln och det blåste rejält, men varmt ändå.

Dagen har anpassats efter vädret och började med rundtur på ön i hyrd golfbil, finns inga bilar på ön. Turen blev väldigt lyckad och vi fick se i stort sett hela ön på några timmar.

Efter lunch och vila är nu alla barnen på taket till huset vi bor i. På taket finns solstolar men framför allt en uppvärmd jacuzzi! Uppvärmningen kan kvitta då det är mer tillräckligt varmt ändå.

Snart dags för lunch och imorgon tar vi båten in till Belize City för vidare färd mot äventyren i San Ignasio.

2014-12-25

God jul från Caye Caulker


En liten lokal inköpt julklapp (hajtand till Svante och broderad liten väska till Karla), men dagens julklapp bestod av snorkling med hajar, rockor och MASSOR av tropiska fiskar. Kapten Richard imponerades av Karlas helt orädda attityd och fantastiska snorklingskunskaper. Svante nöjde sig inte helt oväntat med att titta från båten, men efteråt när vi kollade på bilderna från undervattenskameran muttrade han: -Varför var jag så feg. Nästa gång vill jag också följa med ut i vattnet." 

För övrigt är Caye Caulker semesterns favorit so far (tillsammans med Mahahual). Enda smolket är prisnivån. 

2014-12-24

San Pedro

Dagarna rullar vidare och fylls av bad och sol. Frukosten ordnar vi ofta själva men resten av målen äts på restaurang. På bilden har Karla precis kompenserats för missad beställning. Servitören kom undan med sitt misstag först efter att kakan kommit fram.

San Pedro besöks mest av amerikanare vilket märks på servicenivån, storlek på portioner men främst på priset. Lika dyrt som i Svedala.

Staden är rätt ruffig men väldigt charmig. En blandning av massor av nationaliteter. Killen i butiken från Jordanien, tjejen med båten Svenska, restaurangen från El Salvador och så fortsätter det.

Nu lämnar vi snart för att ta vattentaxin vidare till Caye Caulker.

2014-12-21

Belize

Då var vi framme i Belize. Färden gick med egen taxi till Chetumal för att där få vänta på water taxi. Väntan var mycket oklar, tullen mycket oklar, antalet ombord mycket oklart, avgifterna många utan egentligen orsak. Överallt står det att det inte finns exit fee från Mexico men lik förbannat avtvingades vi stålars...



Chetumal ligger i Mexico och vårt mål San Pedro i Belize vilket gjorde att gränsövergången skedde långt in i Belize. Detta underlättade för deras lilla scam med kostnader. Det hade troligen blivit billigare att gå över till Belize från Chetumal och sedan ta en båt därifrån. Men nu är vi här!

Första natten drogs vi med en taxichaufför som kördes oss till någon polare... 100 us per natt. Hög standard men för amerikanskt och dyrt. Idag gick papporna ut på hotelljakt och hittade ett grymt ställe för 80 us. Inte billigt ute på öarna...

En egen liten pool men främst ett grymt läge och atmosfär.



2014-12-20

Mahahual igen

Dagen började med regn som vid lunch gick över i sol, igen.

Vid 08.30 tog vi en taxi för att tjejerna skulle få simma med delfiner. Taxin tog oss till platsen där de stora amerikanska kryssningsfartygen lägger till. Kaos. Hysteriskt.

Tjejerna fick byta om och till allas lycka var de ensamma i gruppen. Två delfiner dök upp och över en halvtimma senare gick fyra mycket nöjda tjejer upp ur vattnet. Då hade de fått pussa, krama och åka med delfinerna.

Eftermiddagen spenderades på stranden.

2014-12-18

Mahahaul

Vi är kvar i Mahahaul och stannar ytterligare två nätter innan vi åker vidare till San Pedro i Belize. Här är livet lugnt och vi har varit på stranden hela dagen. Mycket lek och bad och lite snorkling.

Karla fick se sin första rocka och mycket fisk. Tillsammans hittade de en liten bläckfisk.

Mitt på dagen pausar barnen med film och vi vuxna hann med lite sol och snorkling. Mexico är grymt så här långt.

Vidare söderut

Nu är dagarna i Playa del Carmen över och vi har fortsatt söderut mot Belize. Men först ska vi stanna tre nätter i en håla som heter Mahahaul. En liten by med ca 200 invånare men också en plats där de amerikanska kryssningsfartygen lägger till.
Det gör att det finns lite att göra och lite att titta på. När fartygen sedan har lämnat infinner sig lugnet.

Vi återkommer med mer information.

2014-12-15

Framme

Efter en resa med max stress är vi äntligen framme i Playa del Carmen. Flygplansbyten på 1h är inte att rekommendera med alla säkerhetskontroller. Vi lyckades dock ta oss fram i olika fast lanes och vip köer vilket räddade resan. När vi landade efter att varit vakna i 24 h upptäckte vi att Annas väska var kvar i London.

Nu är vi dock framme i 28 graders värme!

2014-12-14

På väg

Det var på håret. Vid incheckningen frågar tjejen om vi har visum till USA? Vi tittar fånigt på varandra och inser att det ser mörkt ut. Som tur var så gick det att ansöka digitalt.

Vi sprang till informationen och började fylla ansökningarna. Tiden gick och gick men med 1 minuts marginal hann vi!

Väskorna slängdes in och vi fick förtur genom säkerhetskontrollen. Final call ropades ut och vi gick direkt ombord.

Ombord vi barnen hälsa på i cockpit och fick var sina pilotvingar.

Nu är vi på väg.

2014-12-13

Pass, pengar och pesos

Da'n före doppardagen. Imorgon Gbg - London - NYC - Cancun. ¡Olé!

2014-02-11

Utflykt x 3

Idag blir det hemma-stay efter 3 dagars utflyktande. Vete tusan varför vi gjorde så, men vi kanske behövde röra på oss lite efter Svantes fotskada och påföljande ö-liv. Vi tar det från början:

Lördag:
Tog en taxi till Artist Village som på lördagar öppnar upp för eget skapande för dem som har 100 baht + materialkostnader över. Karla gick all in på en gipsmask och Svante hittade sig en egen skattkista. Roligast var att hårblåsa den så att färgen kunde torka lite fortare...

Söndag:
Fucking ap-berg. Detta var en av mig starkt oönskad retur som barnen ville till eftersom de var så små sist. Förra gången gick vi upp den vackra bakvägen till Khao Tapiap och tänkte att så gör vi även denna gång. Vacker flaggstångslång guldbuddha som vaktar ut mot havet. Hann inte ens se dem innan jävlarna var där och överallt. Ap-gulliga på håll, men efter attacken häromsistens är jag långsynt (hade oöppnad läskflaska i påse som de kastade sig på (orutinerat kanske, men det är en jävla skillnad på "do not feed the monkeys" och "do not carry anything eatable at åll")). Så vi traskade på medan jag hade ögon i nacken längs hela vägen. Väl uppe insåg vi dock att souvenirshoppingen var förhållandevis billig så 3 "vindfåglar" till trädgården shoppade och 2 andra sötisar till vardagsrummet fick följa med. Alla i trä och säkert importerade från Afrika... Otto tog en del kort medan jag stod som fastfrusen. Jag har inte tittat på dem...

PS Då jag inte ansåg mig vara tillräckligt klädd för templet väntade jag på de andra utanför. Naturligtvis kom attacken då. Inte så våldsam, men lik förbannat var en ap-jävel tvungen att kolla min souvenirepåse. Gick träfåglarna att äta? Nej. Tji fick du din apa!

Måndag: 
Black Mountain Water Park. Vilken höjdare! Kanonfint OCH folktomt! Det ni Liseberg. Kommer gärna tillbaka om några år när barnen är större (aka kan röra sig själva på området så att vi mapas kan få göra detsamma ;-p). Grymma kanor och fantastiskt fin anläggning.
Karlan och pappan åkte mest. Jag sällskapade den vatten- och banskygga Svanten... Allas favorit var "dubbeltuben". En dubbelring med plats för två i ganska ljust rör. Svisch! Pappan gjorde sitt bästa att övertala mamman att åka i den kolsvarta brantaste saken, men den lätte gick jag inte på :-D

2014-02-07

Tillbaka hemma

Om man räknar in de längre ö-utflykterna från båda de senaste Thailandsresorna blir det nu fjärde gången som vi kommer till Rolfs och Susannes hus i Hua Hin. Känns som att man kommer hem, härlig känsla. Igår gick färden från Koh Samet och vi vinkade adjö till härliga slappa strand/pooldagar där Karlan lärt sig simma, Svanten vågat bada kroppen, maten varit lite dyr i förhållande till kvalitet, vågorna brusat oss till sömns och vakenhet, där vi investerat i egen sopborste för att iaf få bort 1 % av sanden (beach front bungalow = mission impossible) och där hundarna till slut trodde att vi hade flyttat in för gott...
Farewell

2014-02-02

Check!

Först tvärs över hela barnpoolen och sen ännu längre över den djupa delen. Det
gick lite snabbare än förväntat. Definition simkunnig är väl 200 m om jag inte missminner mig och det simmade jag mig veterligen för första gången förra veckan. Jag anser mig vara simkunnig sedan längre tillbaka än så, Karlan kanske inte riktigt än. Men det stora klivet är definitivt taget. Simmet har inte varit ett måste utan det är Karlan som velat testa själv. Men man måste ju ha bara extra skoj ibland med. BOMBEN!!!!
Fast nästan mer i typ av nåt snajjsigt simhopp i grupperad stil?

Svante puffar på med Shrek och rädslan är borta. Nu är det bara doppa huvudet kvar. Vi börjar med koka kaffe. Det går sådär...

2014-02-01

PSS

MSS startade i Hua Hin och här på Samet har PSS tagit över och gjort stora framsteg. Med sina gamla simglasögon har hon fått sitt vattenmod tillbaka och det går numera finfint att hoppa från kanten igen. De gamla Shrek-ringarna är med och har aldrig passat armen så bra som nu ("upp till två år" står det på dem). Några första tappra simtag utan Shrek klarades igår och en mycket nöjd Karla (och troligen än mer mapa) har nu satt upp nästa mål som är tvärs över poolen. Lite att ta i just nu, men vem vet. När hon väl bestämt sig för att hon vill och vågar brukar det gå ganska bra. 

(Jag vet. Cherek...)

Svantes version av veckans bokstav

- Mamme, kan vi gå å gräve?
- Karle, vill du leke med mig?
"Jag tar en cole att dricke"

Den lille Svanten alltså :-D
PS Utsikt från bungalowaltanen.

Koh Samet eller Samed

Vete katten hur det stavas egentligen. Står 50/50 ungefär. Oavsett hur det stavas har Samed Cabana uruselt wi-fi så det blir sparsamt med hälsningar under dessa resterande 8 dagar innan vi är tillbaka i Hua Hin igen. Sammanfattningsvis är havet gött, solen varm, maten ok och Svantes fot såpass bra att vi nog vågar tillåta bad idag. 
Här är fullbokat på de flesta ställena pga att helgen närmar sig liksom det kinesiska nyåret så idyll är väl att ta i. Men vi håller oss till vår lilla strand med ca 10 småhotell på så det är ganska lagom. Framåt eftermiddagen blir stranden dubbelt så stor pga ebb och perfekt sandslottssand bjuder på strålande kreationer (som sen bombas av barnen...)
PS. Och precis när han vågade sig i vattnet så skrapade han upp stortån... Funderar på att skola om mig. Nån som vet om sjuksköterskor tjänar bra? ;-p

2014-01-27

2014-01-26

Framsteg och upptäckter

Hemma finns det trutar och nyckelpigor. Här har vi tidigare hittad torkad groda och en jätteskalbagge. Idag fångade O och Karlan en liten ödla (man kan se en liten svans i hennes händer ovan). Svante ville gärna hålla också, men backade ur när det väl kom till kritan. Däremot har han inte backat när det gäller foten. Det tog sina 24 h innan han vågade stå på foten igen, har inte ens vågat snudda i med tårna. Men efter 100 samtal och några löften vågade han till slut och efter 48 h så går han såpass bra att vi inte är oroliga över att det är nåt mer än ett sår. Har varit på två omläggningar efter det första besöket och det ser bättre ut för varje gång. Imorgon skulle vi åkt till Koh Samet, men vi väntar en dag extra så att såret hinner sluta sig lite till innan vi utsätter oss för sand och hans moster. Så imorgon blir det sista sjukhuskollen, efter det tar nurse Annan över. 

2014-01-25

2014-01-24

Testar sjukvården

Förhoppningsvis inte så illa som det kanske ser ut, men dessvärre har vi nu testat på thailändska sjukvården. Bangkok hospital (i Hua Hin) erbjuder det mesta och tar betalt för detsamma, men i vissa lägen chansar man liksom inte utan tackar ja till både röntgen och antibiotika. Svantens fot gick en match med ekrarna på en cykel och då skon dessvärre förlorade först fick sig foten en rejäl skrapa. I klatschig papperspåse a la inte-den-billigaste kom både kvitton och meduciner. Hoppas på rejält snabb läkhud nu och att han vågar gå på foten efter att vi förhoppningsvis får plåstret bättre placerat imorgon. 
PS God tröst i sammanhanget för Master Olof a.k.a badkrukan är att han inte bör bada och det stör honom inte det minsta. 

2014-01-23

Thai Thursday

Lite mindre vind idag ökar sannolikheten för att mamman och pappan badar längre tid. Karlan är väldigt nöjd med det eftersom det är det enda hon vill göra här.  Svanten övertalades ner en kort stund och lät benen bli blöta iaf...
Sol och bad kräver glass och efter två dagar inser vi att glasscykelbilen endast passerar på morgonen så nya planen får antingen bli att bunkra eller vandra iväg för att handla. Under promenaden kan man då låtsasäta glass:
...tills man till slut får en egen. Varning för roboten. 
PS Thaikläderna inköpta. Återstår att se om det minimerar tjatet eller om vi bitit oss i svansen...

2014-01-22

Framme

27 grader måste vara alldeles lagom egentligen. Den tryckande värmen jag förväntat mig håller sig någon annanstans och med den svenska kylan i minne undrar jag om vi kanske packat lite väl lätt? Å andra sidan blåser det friskt idag så jag är ganska övertygad om att vi kommer svettas framöver. Solat check. Poolbadat check. Iste check. Say no more. 


Nästa check blir nog en Paneng eller två. 

På väg

Vägen från Landvetter via Köpenhamn till Bangkok och Hua Hin flöt på bra. Om Karlas feber var resfeber eller efterdyningar från förra veckan är det ingen som vet; obekväm sömn intogs och mat läts bli. Nånstans mitt i nassen förkunnade hon att "sängarna på flygplan är inte lika bra som hemma". Eftersom de smala sätena knappas kan räknas som sängar visste jag inte om jag skulle hålla med eller inte. Men en stund senare låg hon tvärs över både mitt och hennes och jag satt nedklämd på golvet framför. 10 h senare landade vi iaf och mr Den skjuts väntade och ytterligare 3 h senare var vi framme vid Rolfs och Susannes hus. Den thailändska fläskfilén hon hade lagat åt oss var väl värd sina knappa 20 kr (80 baht).