Dagis-Svante

Lillfisen klarade inskolningen galant och egentligen utan minsta strul. Sånt lättar ett mammahjärta. Mindre roligt är det att fortsättningen inte går lika bra. Eller det är nog bra väl där, men att bli lämnad är stor sorg eftersom "hans" inskolningsfröken helt plötsligt inte är där hela tiden. Den fasta punkten borta och resultatet är en knäckt Svante båda gångerna han har blivit lämnad till en annan pedagog. Idag har "hans" fröken dessutom ledig dag hela dagen. Vojne vojne.

Igår bröt han dessutom ihop när jag kom för att hämta honom. Precis som att "äntligen kommer du, varför har du lämnat mig här hela dagen"?

Men han verkar ha det bra, är glad när vi pratar om dagis och han vill gå in på sin lilla Mussla, om än inte riktigt ända in. Inte alldeles själv i alla fall...

Mission impossible

Idag släpptes platserna till gymnastiken i stan. Efter att ha ringt säkert hundra gånger (skojar inte) kom jag till slut fram. Fanns det några platser kvar? Självklart inte. De hade haft FEM lediga platser (av 30 totalt), men kanske vill vi stå på reservlistan om någon slutar/tackar nej? Visst vill vi det, varpå jag frågar om vi är första reserv. Öööh, det var vi ju inte om vi säger så... En hedrande åttondeplats fick vi där och de ringer om det blir vår tur. Nästa släpp är nästa höst. Känner mig ganska säker på att jag kan sammanfatta det hela som att Karla dessvärre inte kommer få möjligheten att bli gymnast. Pga slumpen. Riktigt ap-tråkigt faktiskt.

Runt runt runt

Superkul!


Vi vägde förresten honom häromdagen och 9910 g jublade jag åt medan sköterskan fasade. Att bara gått ner 100 g sedan sonden drogs är en petitess, ny vägning i nästa vecka för att säkra stabiliteten. 83 cm lång. Visst hade det varit bättre om han gått upp, men det var inte att förvänta så jag är som sagt supernöjd i alla fall. Dagis skriver upp allt han äter och det funkar helt ok där. Idag åt han frukost där för första gången. Lillfisen.

Mars och Venus

Karla har alltid varit fascinerad av bilar och framför allt större tuffa maskiner. Hon springer gärna runt och låtsasskjuter på folk och fä med sina kompisar. Men måste hon välja går oftast rosa fluff och My Little Ponys före. Svante älskar bilar, tåg och alla typer av fordon. Älskar på ett helt annat sätt. Hästar är också favoriter. Han leker gärna med syrrans ponnisar med, men i princip alltid förvandlas de till puffror av olika slag eller så försöker han styckmörda dem genom att ta av huvudena. I vår familj bor en flicka och en pojke. Oavsett snippa eller snopp. Men det sammanfaller och jag tror inte enbart på miljön.


Fast idag grät han floder för att få ha sin hästtröja. INTE lätt att hitta hästar på tröjor som inte har rosetter, fluff eller annat snippigt.

Underbart

Började ju jobba i veckan efter nästan två års mamma"ledighet", vart 17 tog den tiden vägen? På tisdag börjar dagis för båda barnen, pappans del av föräldraledigheten. Var på konferens torsdag-fredag och det var riktigt skönt att allt kändes som förr, dvs att jag "missat" nästan två år märktes inte. Är man en klippa så är man ;-). Efteråt var planen att jag skulle köra hem nya tjänstebilsen, men kände redan i förväg att jag inte skulle föredra 6 timmars bilkörning fredag kväll. Så istället styrde jag kosan mot Hornstull och min älskade gamla kursare som jag träffat alldeles för lite se senaste åren. Samma visa även där; trots att vi inte setts på två år kändes allt som förr. En Korma senare fanns det fortfarande massor att prata om. Kärlek.

Kontrast

I onsdags drogs Svantes sond efter dryga 3 veckor sondmatning. Han åt mindre och mindre i slutet och viktuppgången avstannade (vilket innebär att vi hade fått öka sondmatenom vi fortsatt). Efterföljade 2 dygn tittade han påallmat somom det vore gift, men i fredags släppte det. Både igår och idag har han ätit som en häst! Nu håller vi tummarna.

Tuffa maskiner

Favoritprogramet in action...


Spelar piano på en jättepiassawa.

Signerat

Första helt egna försöket. Jag som mamma ser vad det står iaf ;-). Hon försvårar det lite för sig pga av att hon fått för sig att bokstaven A är hennes. Ok att hon har två, men liksom inte först. Liiite retligt är det med rittavlan. Blir dyrt att spara, tur det finns kameror.


Apropå kameror tar hon fler och fler kort på eget bevåg. Ibland bättre, ibland sämre. En liten kavalkad:











(ni ser den fotograferande poltergeisten va?)


(tydligen väcker hon mig inte alltid direkt :-D). Sweet dreams.

Pilhagen

Flyr värmen till go skugga. Bananpaus.

Heja balanshojen

För kanske tack vare den cyklade Karla, 3 år och 9 månader, iväg idag alldeles själv. Eller nja, det var väl en sanning med modifikation för starthjälp behövs (hålla cykeln medan hennes fötter hittar tramporna...) och stoppen är väl inte de mest välkontrollerade heller. Men framåt går det och det är superkul eftersom hon hittade balansen på springcykeln efter bara 3 dagar i våras förra året. Att cykla på trampcykeln har varit läskigt så den har mest stått stilla i källaren. Men nu hoppas vi att hon vill testa lite varje dag så att det sätter sig. Att NTF tycker annorlunda bryr sig Karlaflickan inte om.

PS Mormor, du hör vad hon säger på slutet va?

Hokus pokus

2 veckor senare var han över magiska gränsen.


Undrar hur länge bara... Sondmat tre gånger per dag har resulterat i mindre och mindre mat. Knappt nån idé att erbjuda ens. Det finns andra favoriter.


Fast när man inte ätit nåt på flera timmar och inte ens äter 4 chips känns det ändå lite oroande att sonden snart försvinner. Lillfisens extra 10 % har gjort honom rundare både på våg och för ögat. Skönt att se.