Inte Karla, men en annan liten fågel

Kan bara inte låta bli att länka till denna skojiga fågel. Glöm inte ljudet.

Premiärtur i vrålåket

Idag var jag på BVC för första gången. Jag blev lite hungrig i väntrummet, men somnade innan jag hann känna efter för mycket. Syster Tina vägde och mätte mig med fullt godkänt resultat. Huvudet är 8 mm större och vikten nu 2870 g, dvs 100 g mer än när jag föddes. Mamma har dessutom godkänt att jag skall vara med i en studie för att undersöka barnfetma. Så under 5 år kommer de att mäta mitt bukomfång, men idag gjorde hon inte det. Premiärturen med vagnen gick även den över förväntan, jag låg och småsov så mamma vågade ta mig en snabb repa på stan efteråt (bilder på min vagn). Varmt blev det dock i min bruna fleeceoverall och stor är den, men det är mysigt för då kan man dra i armar och ben precis som man vill. Som mitt egna lilla tält!

Fler bilder är upplagda

Till galleriet!

En vanlig tisdag

Idag har jag sovit och ätit... Jag blir bättre och bättre på att äta, men jag passar fortfarande på att ligga kvar och gosa så länge jag kan. Mamma brukar då passa på att inspektera mig lite nogrannare. Idag hittade hon två snorkråkor som var på väg ut ur min näsa, mina första! Vilka framsteg här i livet - man upptäcker nya saker varje dag ;-). I morgon ska vi till BVC, då skall jag få åka i min vagn för första gången.

Mitt första dygn hemma

Min första natt hemma hade jag lite svårt att sova. Vaggan kändes kanske lite främmande och jag kunde inte riktigt komma till ro i den. Men bredvid mamma var det gosigt och bekant så jag såg till att jag fick sova där istället ;-). Vid 06.00 ringde pappas klocka eftersom han var tvungen att åka tillbaka till polisskolan i Växjö. Vi var lite ledsna då, men han kommer ju snart hem igen och tills dess tar jag och mamma hand om varandra. Under dagen har jag ätit, bajsat och sovit, tror att jag kommer att göra det en hel del framöver... På onsdag har vi dock tid för inskrivning på BVC så om inte förr så ska jag få testa min vagn för första gången då! Mormor kom förbi en snabbis med en babylift så att mamma kan bära omkring mig när jag sover så att vi kan vara tillsammans hela tiden.

Hemma!

Efter 7 dagar och långa nätter på BB fick jag äntligen åka hem. Min nya fleeceoverall i stl 50 kändes som XXL... Väl inpakterad i den och min bilstol åkte vi hemåt. Jag somnade som en stock i bilen och sov mina första timmar inne i huset också. Under tiden kom mina kusiner O & S och hälsade på liksom mormorfar L&P. Vi gick husesyn och jag måste säga att jag tror att jag kommer att trivas alldeles ypperligt här!

BB

Pappa sov över med oss första natten. Vi var alla 3 helt slutkörda! Men jag sattes på matschema med temp- och blodsockerkontroller så de kom och väckte mamma och mig var tredje timma. Jag matades med Nutramigen i väntan på att amningen skulle komma igång. Ibland gick det jättebra, ibland inte. Fast oftast så brydde jag mig inte så mycket eftersom jag sov och matades samtidigt...
Andra dagen kom mormorfar L&P, gammelfarmor, farbror O och moster N med kusinerna O&S och hälsade på. Dagen efter kom farmor och mormor L igen. Fjärde dagen kom mormorfar R&K, morbror och pappas kompis S. Massor av blommor och kläder har jag fått! Sakta men säkert började jag äta mer och mer och mamma fick börja pumpa så att jag kunde blanda upp tillägget med mjölk. Pappa kom varje morgon och hälsade på och stannade hela dagen. Jag gillar att ligga och vila hud mot hud, på mamma eller pappa, det spelar ingen roll. Dagarna gick och de slutade att ta mitt blodsocker och temp efter ett tag eftersom de värdena var stabila och bra. Efter 3 dagar var det en doktor som undersökte mig och förutom det så testades min hörsel och test för PKU togs.
Efter 6 dagar vågade de tro på att jag kunde försörja mig själv vilket jag också gjorde och bevisade det med en viktuppgång över min födselvikt! Mamma jublade och ringde pappa som kom och hämtade oss.

Mina första andetag!

Söndagen den 21 oktober 2007 kl 13.40 tittar jag ut och tar mina första andetag liggandes PÅ mammas mage istället för i där jag tillbringat de senaste 9 månaderna (eller i alla fall drygt 8 eftersom jag föddes i vecka 36+4).

Förlossningen

00.30
Väl framme på förlossningen kopplas mamma för tredje gången upp med ett CTG där värkarna nu syns (och känns!) regelbundet. Men ännu har jag inte bråttom ut utan mamma får lite morfin för att kunna slappna av och vila upp sig medan min väg ut sakta men säkert öppnas upp. Under tiden har mamma dock fortfarande ont och kräks.
06.30
Nu startar förlossningen på "riktigt" enligt barnmorskorna, men för mamma och pappa har den redan hållt på ett bra tag... Det börjar göra ondare och ondare och både lustgas och EDA åker fram. Även om det hjälpte så hade mamma så ont som hon aldrig haft och är inte speciellt sugen på att göra om det igen (men de säger ju att man glömmer fort). Och slutet gott, allting gott; ett par timmar senare tar jag mina första andetag liggandes i mammas armar.

Det börjar att göra ont

Kl 17.00 satte jag igång värkarbetet. Smygstartade med en i timman och ökade sedan intensiteten. Pappa ville hjälpa till bäst han kunde och började att föra protokoll och massera. Ett tag var han så inne i protokollarbetet att han först började bokföra och först därefter tog han hand om mamma (!). Men vid midnatt hade mamma så ont så ofta att vi ringde till förlossningen som sa att vi kunde komma in.

Jag drog ut proppen!

Egentligen skulle jag ha badat i flera veckor till, men av någon anledning bestämde jag mig för att förbereda min flykt från mammas mage. Kl 01.15 släppte jag ut mitt vatten och mamma fick ringa pappa i Växjö och förbereda honom på att jag var på väg. Sedan ringde hon förlossningen som sa att vi skulle vara kvar hemma så länge värkarna uteblev, men vi fick tid för kontroll på fredagsmorgonen. Mormor L följde med och de kopplade ett CTG som visade att allt var under kontroll. Vi fick en ny tid på lördagen som även den visade finfina hjärtljud.