Min polare Kenneth

Jo, det är jag på bilden (oktober -08), inte Kenneth. Fast vi är ganska lika ibland när jag skrattar. Och oj, vad jag har skrattat åt honom idag! Han busade med mig hela tiden och jag passade på att visa mig från min bästa sidan och fejkskrattade allt jag kunde gör att riktigt göra mig till.

Baby- och barnmässan

Det fanns så mycket att titta på! Ibland trillade nästan ögonen ur och jag försökte hänga med. Till slut fick mamma släppa mig lös i Fisher Price-montern (3 st rundor...) där jag hittade en dator som fängslade mig totalt. Visserligen undrade jag what all the fuzz was about så jag tog första bästa vagn (IKEA mammut), för att smälta in bland folket, och tog mig en lov i korridorerna. Bara ångade iväg och litade blint på att mamma hade mig på span. Träffade T en sväng, han har blivit en riktig goding och försökte få över mig i sin vagn ett tag, men jag höll mig i min egen ;-).

Picasso och jag

Mitt första riktiga alster är klart. Farmor tog med mig till Öppna idag och där fick jag göra denna fina teckning med mina små fingrar. Färg bestämdes utifrån vilken de andra användes just då. Målade någon annan med grönt ville jag ha grönt. NU! Avslutade med att sprinkla lite glitter på. Jag är väldigt facsinerad av glittret nu i eterhand. Kan sitta och vrida på mina tindrande händer länge, länge. Slickade tom på pappret efter en stund, men det smakade sådär.

Månadsdag och Melodifestival

Begav mig till Makrillen lagom till sängdags för att sjunga lite och leka loss med J. Först var jag tvungen att ta mig genom grinden dock. Det gick inte. Inte ens när jag surade! Somnade efter en lätt protest i J's resesäng (preppad med medtagna gosedjur och kudde) och somnade sedan om hemma i egna sängen mitt i natten efter nödvändigt blöjbyte (...). Så ja, man kan nog säga att jag är ganska smidig att ha med på fest.

Glasgott

Jag vet inte vad som är godast. Glaset eller innehållet? Men det är mycket kul att få dricka ur glas. Med ett stadigt tag med tänderna i glaset tömmer jag det; hälften kommer i min mun, hälften rinner direkt ner i haklappen. Men ibland får jag till det. Fast roligast är nästan att titta genom glaset :-D.

Viktigare saker nu

När jag var liten älskade jag att ligga under det fladdrande skynket i slutet på rytmiken. Nu för tiden hinner jag inte med det. Det finns så mycket annat att göra och mina med-dansare håller med mig. Så medan föräldrarna sjunger och viftar frenetiskt så drar vi andra omkring bakom dem...

Mission impossible

Leker lite vid mitt bord:





















Kommer på att jag måste ha snuttisen, är ju i mitt rum. Sträcker mig febril efter den:





















Mission complete:

Step by step, oh baby

Behöver inte ens stöd i trappan längre. Pinnar upp snabbt och enkelt alldeles själv. Fast hela tiden går någon bakom och vaktar. Undrar varför? Så fort jag är i hallen ser jag trappar och början min uppåtfärd. Helst inne på det smala området där de stora är som nervösast. Väl uppe ställer jag mig på knä (as usual nowadays)oc pinnar in i arbetsrummet där jag hoppas att ngn lyfter upp mig så jag kan sitta och trycka på tangentbordet. Stor sorg när det inte sker...

Dans

Istället för att vara med på rytmikens övningar i fredags så körde jag fridans. Gick omkring på mina knän och svajade då och då när jag tyckte att det passade. Det där med magen, händer, klapp och munspel var inte riktigt min grej just då.

Hemma dansar jag på så fort jag hör musik. Behöver inte ens vara musik, kan vara en gasande bil på gatan också :-D.

Trappan blir enklare och enklare och jag har börjat fatta att backa ner från soffan. Det roligaste med soffan är visserligen att ställa sig upp och sedan ramla baklänges! Man landar mjukt och bra, själv har jag ingen aning om att det skulle vara livsfarligt om ingen vaktade mig så jag kör vidare.

Krypa vs knägång

Nu måste det nog vara tillräckligt klart: jag går på knäna mer än jag kryper. Dessutom upptäckte jag trappan på riktigt idag. Man kan ta sig upp för den! Och inte har jag vett att göra det på knä, utan jag går upp. Backa fattar jag inget av så att ta sig ner är en stor pärs. Antar att mamma kommer att börja använda den där trista grinden mer nu...

Nästan som babysim

Simmet är slut för den här gången, kör igång om en månad igen. Så när kusin S skulle bada idag stod jag och hojtade om att få hoppa ner till henne. Som jag badade! Badkar är det bästa jämfört med lilla badbaljan. Man kunde ligga på rygg, på mage, hoppa på knäna och ställa sig upp. Alla aktiviteter inte lika poulära hos mamma: -"Vadå, sitt ner?" Mkt roligare att fara omkring :-D.

Snuttelisnutt

När jag var en ännu mindre bebis undrade mamma om jag skulle älska gosedjur lika mycket som hon gjorde när hon var liten. Det kan vi nog konstatera att jag gör. Men ännu mer älskar jag mina snuttar. Allra bäst är den rosa. Med den i sikte så MÅSTE jag ha den (därför så göms den dagtid, annars går jag direkt och hämtar den) och när jag har den blir jag superynklig och bara sitter och gosar med den om och om igen.

När man väldigt gärna vill ha nåt...

... så går det riktigt bra att ställa sig upp och gå längs saker för att nå det man vill åt:

Slåss

Som ni vet har jag ett ganska hett temprament som snabbt går från superglad till superarg. Nu när jag blir arg så har jag kommit på att man kan slåss när någon försöker göra mig glad igen. Då blir jag tillsagd och ännnnnnu argare....

Kombinerad dop- och bröllopsdag

1 år sedan jag döptes och 2 år sedan mamma och pappa gifte sig. Grattis till oss :-D!
PS Pottan är mer ok nu. Dricker som en flodhäst och det måste ju ut igen...



PS 2 Det är extremt mycket gå på knäna nu, nästan mer än krypandet... Det gäller att hitta sin stil säger de ju. Lite trixigt är det över trösklarna.

Så som jag gör

Det bästa sättet för att få en puss av mig är att låtsas sova. Då smyger jag fram när man minst anar det:



Annars gillar jag ju att gå på knä en hel del. Välj mellan att vrida på skärmen eller sucka över att mamma valt att filma på högkant...: