Step by step, oh baby

Behöver inte ens stöd i trappan längre. Pinnar upp snabbt och enkelt alldeles själv. Fast hela tiden går någon bakom och vaktar. Undrar varför? Så fort jag är i hallen ser jag trappar och början min uppåtfärd. Helst inne på det smala området där de stora är som nervösast. Väl uppe ställer jag mig på knä (as usual nowadays)oc pinnar in i arbetsrummet där jag hoppas att ngn lyfter upp mig så jag kan sitta och trycka på tangentbordet. Stor sorg när det inte sker...