På två hjul

Karla har älskat att cykla sedan hon föddes. Kanske var det därför hon var lite sen på att lära sig gå? Kanske ville hon hellre cykla? Springcykeln hanterade hon på 3 dagar vid ca 2,5 års ålder och vanlig cykel höll hon balansen på redan förra sommaren. Svante däremot har inte varit lika sugen på att prova utan vill hellre bli körd på en 3-hjuling. Då känns det mer som att åka vagn än cykla enligt mig så idag när jag hämtade dem på dagis släpade jag dit cyklarna och sagt och gjort så satte sig faktiskt Svante på springcykeln och körde hem på sin motorcykel. Eller ja, han gick med den mellan benen iaf. Tydligen kan man inte sitta på den för då kan den ramla...

Karlas första tur ser som synes lite mer stabil ut så vi får se om Svante lär sig springcykeln lika snabbt. Jag tror inte det.


Som ovan nämnt höll Karla balansen bra förra sommaren på sin trampcykel, men hösten kom och det blev inte cyklat nåt mer. Och fram tills nu har det inte blivit några försök av flera dåliga anledningar, men häromdagen fick jag ut henne och då släppte det helt. Ungen startar, cyklar och bromsar helt själv (idag mycket bättre än häromdagen när jag filmade). Inte helt pålitligt, men absolut bra *stolt annan*.

Å ner igen

Svantemannen har hållt sig på sin -2STD sedan han sondades för ganska exakt ett år sedan. Trodde vi. Dagens läkarbesök visade att vågen stått still sedan i april och han är nu nere på -3STD och deras mål har ju varit att få upp honom till -1. Det är skönt att han är pigg och mår bra, men om ingen hittar nåt fel på honom så får han ju "friskförklaras" som en miniätare och sluta kollas. Det läkaren nu gjorde var att ta ett nytt transglutaminasprov på honom, men med tanke på att vi har ett negativt HLA på honom känns ju det ganska meningslöst. Maken fick nog och bad om remiss till annat sjukhus så nu vänar vi på kallelse från Drottning Silvia istället.

39000 feet

Se på f-n. American Airlines bjussar (aka pay 8 dollars) på WiFi på planet. Too cool not to buy. Man är ganska lättköpt. Hoppas bara batteriet räcker...


Befinner mig alltså i luften mellan LAX och Chicago O'Hare för att sen ytterligare mellanlanda i på Heathrow innan jag får flyga "hem" till Köpenhamn. Landar ca 1600, dvs jag bör vara hemmahemma vid 2000 om allt går som det ska. På måndag; jobba. Har sagt det förr, säger det igen. Say no more.

Leaving LA

Lördag: Konstaterar vid incheckningen att jag är en grym packare. 23 tillåtna kg exakt. Fast jag hann få en mikrosekund panik när jag ser att vågen stannar på 50. Jag VET ju att den inte väger 50 kg. Men väl pounds... Avslutar the American way med väntan på American Airlines (mot mellanlandning i Chicago) med Tina Fey, Starbucks, bagel and chocolate chip cookie.





Snart hemma. Bara ett drygt dygn kvar...

Sheen, Kutcher and me

Fredag: Solen skiner, inte ett moln på himlen. Sista dagen. Lite tudelat. Saknar familjen som satan, men får snart träffa dem igen. Njuter av Californien på riktigt när vi kör Highway 1 norrut mot Malibu och Paradise Cove. Startar med frulle/brunch och laddar för en fantastisk promenad längs stranden.








Inte en människa så långt ögat kan nå. Eller ok, några. En kille ståpaddlar en bräda med sin hund som sällskap. Några hispanic handy-men fixar "sommarstugorna" åt finfolket. Vill inte ens tänka på hur deras åretruntboende ser ut med tanke på sommarhusen här. Ute i vattnet dyker ett stim med delfiner upp som sakta glider fram. Ovanför oss flyger en V-formation med pelikaner. Say no more. Tillbaka på strandcafét passar jag på att bränna min hud en aning, men det var det värt. Jösses vad svältfödd man är på sol efter en svensk vinter och regnig påsk.


Avslutar dagen inne i Santa Monica med sista shoppingen och en afterwork på La Sandia med frozen Margaritas och empanadas. Sweet.





Japp. Jag skrev Margaritas. Mango OCH jordgubb. Kunde också valt lime, men den sparade jag åt K.

Älsklingsindisk mat på kvällen och hem för att packa ner mina dryga 23 kg (japp, stackars mig var tvungen att köpa en ny väska för att få hem allt...) för att kunna flyga hem imorgon. Ledsamt. Men längtan och saknad vinner i längden.

Men jag kan konstatera att ett liv i LA är absolut tänkbart med någorlunda förutsättningar. Life is good here. Men visst, jag har också sett delar av baksidan och de unnar jag ingen. Oavsett är det inget alternativ nu, troligen inte någonsin. Men OM, då måste jag noga tänka över det. Det är inget självklart nej. Älskar LA.

Sol, sol, äntligen sol

Torsdag: Ösregnet under natten blev till sol under morgonen. Efterlängtat! Vi är ju trots allt där vi är. J stannade hemma och tvingades till lite vardag medan jag och K vandrade in till stan aka Santa Monica där vi bockade av lite ytterligare shopping. För att komma hem till Venice var vi tvungna att vandra hem längs strandpromenaden igen. Åååååh vad synd det var om oss då. Not.








På kvällen åt vi kalasgod sushi och K fick lite träning på japanska då den söta äldre japanskan inte var gudomlig på engelska. I brist på vin fick jag offra mig på en japansk öl. Skyller på solsting.

Shop til you drop

Onsdag: Tog bilen (vad annars i LA) till Camarillo Outlet och några timmars shopping. Det kan ha varit så att de andra tyckte att jag var lite långsam... Men det fanns ju massor att titta på och ändå gick vi bara in i max 20 % av butikerna. Fast det räckte ju på sitt sätt. "Dyrast" blev ett par Diorglajjor och "billigast" blev en North Face dunparkas. Lite presenter till familjen slank också ner.

Efter en chocolate chip cookie-fadäs häromdagen (trodde jag köpte en, sparade den en dag innan bra ät-läge infann sig och först då upptäcker jag att chokladen förvandlats till äckliga russin!) fick jag till slut provat en riktig. Den och en iced coffee satt precis där den skulle.

Efter dryga bilköer hem hamnade vi sedan i Downtown för att hämta upp M. Ena gatan fancy restaurang, nästa gata smått kuslig. Sixth street har tagits över av hemlösa som öppet campar längs trottoarerna. För en ovan är det svårt att veta om det är lugnt eller ej, så det kändes bra med den falska tryggheten av att sitta i bilen. Ytterligare nåt kvarter bort hamnade vi på en vietnametisk restaurang som satt precis där den skulle i fyra hungriga magar.

From Paris to LA

Tisdag: Svårt att vem det är som kommer på tokiga idéer. Är det en pengastinn amerikan eller en exentrisk fransos som i sin helhet plockar ner ett kafe i Paris och bygger upp en kopia i LA? Le Figaro har idag bjussat på både frukost och after"work" vilket inneburit allt från croissants och café au lait till escargots och champagne.





Dagen har annars varit lugn och vi bockade av Silverlake och Echo Park på innelistan. För er som undrar körde vi även av en slump in i makens branch och passade på att leka paparazzi från bilen.

Magic Mountain

Måndag: Det är skillnad på bergodalbana och roller coaster. Det är skillnad på Liseberg och Six Flags Magic Mountain. Visst att Götet bjussar på många bra åk, men storleken på utbudet här är grymt! Startade med "family friendly" Colossus som inte upplevdes så familjevänlig eller "moderate thrill" som den klassades. Wiiii vad den kändes i magen. Antingen så var det för att det var första åket på dagen. Eller typ första åket på fem år. Fortsatte sedan i rask takt med "maximum thrills":
- Scream. Hängandes med sköna svängar part I.
- Batman. Hängandes med sköna svängar part II.
- Riddler's revenge. Världens högsta stå-bana.
- Tatsu. Hängandes OCH liggandes på mage. Say no more. Hade en kanonbacke som samtidigt gav ett snabbt face-lift.
- X2. Trodde att vi satt längst bak, men eftersom vi började med att backa uppför insåg vi snart att vi hade fel. När de sedan tiltade oss framåt medan vi störtade rakt neråt i någon slags base-jump-position fanns det inget annat att göra än att skrika. Grymt bra.
- Goliath. Bästa, BÄSTA! Gammal hederlig som man knappt sitter fast i. Galet läskig/skön nerförsbacke. Var tvungen att åka 2 snabba i rad.
- Viper. Sju loopar, men mest skak. Lite av en besvikelse som sista-åk.
Framåt kvällen fortsatte temat på världens mat och japansk curry. Inkl free refill på Sprite. Vilken fest!

90210

Söndag: Väderprognosen mörknar lite men det verkar vara bättre i Bevvan och Hollywood så vi drar dit för att sightsee'a lite eftersom jag vidhåller att man måste det när man är i LA. Sagt och gjort. Rodeo Dr, check. Hollywood-stjärnorna, check. Handavtrycken, check. Däremellan Brazilian BBQ på Farmers market. Missade vi nåt? Säkert, men det gör inget. Fick oss en fin liten fejkbonus med med Transformers och Cat woman.


Sen la sig mörkret och hungern kom ikapp så villakvarteren får vänta till en annan dag. Middagen festades till det på In and Out burger. Typ McD fast med goda färska burgare, pommes OCH billigare. Det ni! Franchise någon?

Hollywood Hills

Lördag: Idag fortsatte vi promenera längs havet och lördag betydde betydligt mer folk än vardag. Det är lite svårt att skaka av sig overklighetskänslan av att jag faktiskt befinner mig där jag är. Känns inte som om att jag går där. Känns mer som ett avsnitt ur Californication.

Lunchade i K-town (tydligen ohippt att säga Korea-town) vilket betydde premiär för koreansk mat för min del. Kanongott och extra kryddat av att de koreanska kvinnorna som lagde maten (grillade) mitt på bordet inte log eller sa nåt trevligt på hela tiden. Very not LA. Very (North) Korean?


Under förflyttningen som innebär bort från havet och uppåt inåt landet blir vädret betydligt bättre. Moln byts mot sol och temperaturen nästintill dubblas. Det är då Beverly Hills och Hollywood visar sig ur sin rätta sida på sant TV/film-manér. Vi promenerade/klättrade uppför Runyon Canyon i Hollywood Hills för att belönas med utsikten över hel staden samt de berömda Hollywood-bokstäverna. Kanske belönades vi med något mer. Kanske inte. Det är en ganska retlig känsla när man tror att man passerat sin första kändis, men man vet att man aldrig kommer få veta säkert. På nervägen ser jag en man som jag instinktivt tänker "det där ser ut som en man som ser ut som Robbie Williams", vilket jag berättar för de andra sekunden efter. M säger då att han tror att det var han. På riktigt. Mycket retligt.

Gammal teknik

Fredag: Skype är ju bara toppen. Jag är högst medveten om att min premiär kan klassas som extremt sen, men vad gör väl det när man får tillfälle att både se och prata med sin familj. Helt gratis. Sweet. Svante konstaterade glatt att "mamma är i usa" och ägnade resterande tid åt att försöka pilla loss mina ögon från datorskärmen eller göra grimaser. Karla informerade mig om att "nu börjar Madicken" men också att hon längtar efter mig. <3. Maken var nog mest impad av att jag fick samtalet att funka. Till slut...

Efter det åt vi frulle och överkonsumerade kalasgod mango. Drog sedan till stan för att uträtta några ärenden. Åt lunch på R&D i form av supergod amerikansk prettoburgare efter att ha vankat upp och ner längs söta Montana street.

Lyckades dessutom beställa en "medium laaaaahtteyy" utan att någon höjde på ögonbrynen ovanligt högt. Det är tusan inte enklelt att uttala utländska ord på amerikanska :-D. Träna gärna på frittata och cortado med.

Framåt eftermiddagen blev det BBQ hemma hos M's jobbarkompis då en annan skulle avtackas. Gott och trevligt och sedan tidigt i säng. Skönt.

Venice

Torsdag: Efter en fantastiskt god middag igår var det otroligt skönt att äntligen få sova efter 1,5 vaket dygn. Det var inte sämre att stiga upp till en underbar utsikt från balkongen. Ska man bo i LA en begränsad tid i sitt liv, om än så bara 10 dagar, så ska man nog bo så här.


Men visst. En villa med pool i Bevvan hade väl funkat det med. Får se om någon har lust att ge mig ett semesterhus där.

Första dagen spenderades klassiskt längs strandpromenaden i Venice till Santa Monica. Hann också med lite shopping längs 3rd Avenue. Läste på vägen hit att människorna i LA är lika öppna som britter är reserverade och det förstnämnda kan jag iaf intyga. "Hi, how are you doing?" upprepades många gånger under dagen. Samtidigt alldeles lagom jämfört med parfymavdelningen på Kastrup där 10 (TIO) kvinnor frågade mig om jag ville ha hjälp. NEJ TACK, JAG BARA TITTAR. FORTFARANDE! Typish...

Kvällen avslutades hemma med el Macos detox approved organic food från Wholesale. Hel kronärtskocka, grillad lax och sparris. Vi skålade dock i vin och han vatten. Moaha ha ha ha.

Good evening America

Onsdag: Efter ett byte till buss i Laholm och tillbaka till tåg i Ängelholm, anlände jag i god tid till Kastrup för att där sätta mig på planet till Heathrow för att möta upp Karin. Lika gott om tid som jag hade i Köpenhamn fick jag ont om i London då det tog tid innan vi fick gå av planet och sen köa i säkerhetskontrollen. Men en stund senare träffades vi vid C57 för att gå på vår Boeing med BA269.


Elva timmar senare glider vi in över den amerikanska öknen och landar på LAX. 10 fingeravtryck, en kamerainspelning och en kortintervju senare möts vi av Ingen. Var är Julia? Vi kollar mailen och mycket riktigt hade Karin meddelat ankomst den 18 april. Torsdagen den 18 april. Jobbigt värre att vi kommer på att det är onsdag 18 april... Ett telefonsamtal senare avslöjar dock bara en liten parkeringsförsening då ankomsttiden hade missförståtts rätt. Puh.