Inte en människa så långt ögat kan nå. Eller ok, några. En kille ståpaddlar en bräda med sin hund som sällskap. Några hispanic handy-men fixar "sommarstugorna" åt finfolket. Vill inte ens tänka på hur deras åretruntboende ser ut med tanke på sommarhusen här. Ute i vattnet dyker ett stim med delfiner upp som sakta glider fram. Ovanför oss flyger en V-formation med pelikaner. Say no more. Tillbaka på strandcafét passar jag på att bränna min hud en aning, men det var det värt. Jösses vad svältfödd man är på sol efter en svensk vinter och regnig påsk.
Avslutar dagen inne i Santa Monica med sista shoppingen och en afterwork på La Sandia med frozen Margaritas och empanadas. Sweet.
Japp. Jag skrev Margaritas. Mango OCH jordgubb. Kunde också valt lime, men den sparade jag åt K.
Älsklingsindisk mat på kvällen och hem för att packa ner mina dryga 23 kg (japp, stackars mig var tvungen att köpa en ny väska för att få hem allt...) för att kunna flyga hem imorgon. Ledsamt. Men längtan och saknad vinner i längden.
Men jag kan konstatera att ett liv i LA är absolut tänkbart med någorlunda förutsättningar. Life is good here. Men visst, jag har också sett delar av baksidan och de unnar jag ingen. Oavsett är det inget alternativ nu, troligen inte någonsin. Men OM, då måste jag noga tänka över det. Det är inget självklart nej. Älskar LA.
1 kommentar:
Det finns alltid en baksida med storstäder, nu för tiden tydligen förekommande även i små som lilla Vaberg : Lyssnar mer än gärna på din berättelse och upplevelser från LA! Kan förstå att du älskade det! I'm a sucker for BIG citys myself=)!
Skicka en kommentar