Lillfisen klarade inskolningen galant och egentligen utan minsta strul. Sånt lättar ett mammahjärta. Mindre roligt är det att fortsättningen inte går lika bra. Eller det är nog bra väl där, men att bli lämnad är stor sorg eftersom "hans" inskolningsfröken helt plötsligt inte är där hela tiden. Den fasta punkten borta och resultatet är en knäckt Svante båda gångerna han har blivit lämnad till en annan pedagog. Idag har "hans" fröken dessutom ledig dag hela dagen. Vojne vojne.
Igår bröt han dessutom ihop när jag kom för att hämta honom. Precis som att "äntligen kommer du, varför har du lämnat mig här hela dagen"?
Men han verkar ha det bra, är glad när vi pratar om dagis och han vill gå in på sin lilla Mussla, om än inte riktigt ända in. Inte alldeles själv i alla fall...
2 kommentarer:
Plutt! Inte lätt att vara liten och bli lämnad. Men det kommer bli bättre, det vet vi ju! Svante är en cool kille när han fått vänja sig, han kan t.o.m vara riktigt tuff! Puss!
Som gammal räv förskolebarnförälderssammanhang försöker jag lugna med: det går över! Sen blir det säkert värre några gånger också (jisses två perioder har det varit så jävligt att vi ärligt funderade på att köra en andra runda "inskolning") men på det stora hela är jag glad och positiv förespråkare till förskolan - som du vet! Svante gillar ju, men klart han tycker det är lite läskigt nu när han förstått att det här är en mer permanent pryl än bara roliga-nya-leksaker. Jag tror inte jag stött på nån som inte råkat ut för bakslag av någon art? Det verkar liksom höra till... :(
Imorron är det Millas tur. Första dan. Om jag är nervös? Öh.. nänä. Inte värre än om jag skulle börja jobba på ett nytt jobb själv... ;)
Krams!
Skicka en kommentar