På stående fot

Som ni säkert har förstått så börjar jag stå mer och mer. Fortfarande är bästa höjden bara ett par decimeter upp, men soffbordet klarar jag galant också, fast jag hellre står på knä och hojtar över det jag vill ha. Härom dagen ställde jag mig vid soffbordet och släppte sen för att vända mig till mamma som satt i Jetson. En annan dag ställde jag mig mot mamma och släppte sen för att försöka få tag i telefonen hon höll i. Jag har ingen balans att stå kvar, men jag släpper iaf och ramlar ner på rumpan utan att bli helt knäckt.