Tecken

Svanten har varit febrig hela helgen och allmänt o-Svantig. Gnällig, skrikig, gosig och trött. Men tanke på hans ringa vikt kändes det allt annat än bra tredje dagen utan mat så vi utnyttjade våra nya kanaler och fick idag en tid hos doktorn i Halmstad. Självklart är allt trassel som bortblåst. Upp visar sig en glad självständig pojke utan större bekymmer. Bra, men liksom ganska typiskt när man åker 7 mil enkel väg för ett läkarbesök... Utslagen som förvärrats under helgen (liksom vid alla former av infektioner etc) förklaras med nässelutslag så antihistaminer finns nu på recept. Fortsatt planering är en sleep-over på onsdag för att kolla upp vätska/kiss/hormonbalans för att på så sätt avskriva diabetes insipidus (har inget med vanlig diabetes att göra). PAD från biopsin väntas inte förrän i slutet av veckan. Nytt blod, kiss och bajs inlämnat (mysig läsning va ;-)) och nytt att ta tag i brist på nån diagnos även efter denna veckan är långtidsmjölkfritt alt sondnäring några veckor för att säkerställa intaget... Wohoo. Not.

Väl hemma är det skönt att få känna igen sitt barn igen. Medan jag hänger upp tvätten går han in till frysboxen, klättrar upp till den, öppnar mirakulöst det stora locket och tar fram favoriten fiskpinnar. Eller ja, han gick iaf dit, pekade på boxen och munnen omvartannat. Och svarade ja på frågan om han ville ha fiskpinnar. Sagt och gjort, en kvart senare var 3 pinnar i magen tillsammans med lite Creon.