Blygis

Ibland är det jobbigt med människor som jag inte brukar se varje dag. När mamma och pappa hämtade mig i Apelviken idag blev jag jätteglad. Var också hungrig så mamma matade mig när mormor kommer fram. Då blev jag alldeles blyg och började titta ner i bordet under min solhatt. Jag tittade och tittade och tittade ner i bordet ända tills pannan tog emot och där låg jag kvar en bra stund tills jag till slut tittade upp igen och började gråta...