2008-09-10
Förflyttning vs sitta still 0-0
Mest av allt sitter jag. Men jag vill såååå gärna kunna ta mig till saker jag ser och vill ha. Jag tar sats, försöker och försöker. Men jag kommer ingen vart! Visst jag rör på mig genom att sträcka mig efter saker och vända mig åt olika håll, men att målmedvetet ta mig framåt går inte. Så nära, men så långt bort! Nu kan alla mina kompisar, äldre och yngre ta sig framåt. Alla utom jag.
3 kommentarer:
du Annasen, tycker mer synd om dig än om Karla.. lilla gosedu. Karlan får helt enkelt ta sig i kragen och göra mamma olessen, för egna tårarna beror nog mer på missnöje än egentlig sorg?
och din unge var tidigt på en massa saker, man kan inte komma först i allt. tids nog kommer hon springa förbi oss alla din lilla solstrålsbäbi. jag är övertygad!!
massa pussar till er båda två!!
ps. såg att vi glömt en jacka hos er. hurdå? hör av mig om vi rör oss i era krokar och kanske vill ha sällsis på en promenix?
Karla, du är en klippare på att sträcka armarna rakt upp och att klappa händer. Du kan mer än vad din far kunde när han var så gammal. Det är ett släktdrag att inte skynda!
Ja, alltså inte så att mamma eller jag är deppig. Å inte för att jag skulle vara sen på nåt sätt. Men jag vill gärna, det har ni alla sett. Och hur normal jag än är, är jag sist ;-)
Skicka en kommentar