Vardag

1 september. Höst i luften. Pappa i Växjö. Nu är det vardag igen. Var på Morkullan och lekte med Maali. Eller rättare sagt; jag lekte med nåt, hon tog det från mig, jag börjar gråta. Om och om igen. Fast jag är lite tuffare när jag inte ser mamma, när hon är med litar jag på att hon försvarar mig. Maali har fått en gå-vagn som hon går med, jag tittar storögt på. Tror också att hon kommer att krypa före mig. Då blir jag verkligen sist. Jag är ju äldst.