Mammas lyckotårar strömmade ner för hennes kinder, men jag såg ingenting. Jag var i full trans med att gå. ALLDELES SJÄLV!
Vi var på Öppna och jag var så trött, så trött. När mamma skulle ta på mig overallen så ställde hon mig upp och jag stod kvar. Detta har jag gjort ett par gånger innan. Troligen får jag lite stöd av mina kängor, men denna gång stod jag länge. Kanske en halvminut? Under tiden pågick sångsamlingen och jag började svajdansa i takt med sången. Då passade Liams mamma på att locka på mig och rätt som det var tog jag mina första steg. Hon backade då och jag gick efter. Kanske om jag gick 10-15 steg?
5 kommentarer:
Yippey!!!!
Me want film!!!!!
Grattis Karla :) Och mamma med såklart. Både maali o du på samma gång:)!! Nu kan vi gå grymma promenixisar allihopa!!
Grattis lilla gullungen, så nu vågar du ge dig ut på promenad alldeles själv.
Puss från mormor
ååh!!! Sofie said it åll!
puss på nosen till alla erikssonnare!!
Hurra Karla, se till att mamma spelar in en långfilm nu!!
Skicka en kommentar