Har en bädd-madrass på golvet numera. Fårskinnet kändes lite för litet för mig nu när jag kan vända mig (även om jag inte gör det så mycket längre) och sitta. Så här brukar jag sitta och pilla med mina saker. Plockar ur dem en och en. Ibland i rask takt, ibland lite långsammare när jag hittar når jag vill äta eller skaka på. Just nu är pekboken från mormor Ulla-Britt den bästa. Fast farmor och farfars kanin med tillhörande låda (bilden) funkar för det mesta. Nu kan jag pipa med kaninen själv! Kanske inte helt medvetet, men om man skakar den tillräckligt hårt så...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar