Sedan säkert en månad tillbaka brukar jag propella med mina fötter. Runt runt går de, både när jag håller i dem och när jag sitter. Ibland också när jag ligger. Viga och mjuka blir vristerna. Dansa balett?
Har också börjat förstå att man skall stå på benen någon gång i framtiden. Från att ha varit helt slapp i benen har jag de sista dagarna börjat att spänna dem när jag hålls upprätt. Allt startar ju alltid med något...
Sitter helt stabilt nu även om jag fortfarande kan ramla baklänges. Framåt är det lugnt, jag sträcker mig så långt jag kan framåt om det är något jag vill ha, utan att ramla. Å andra sidan har jag nu så bra balans att jag brukar sitta och småhoppa (fast utan att lyftas eller flyttas nåt). Kanske äe det så jag planerar att ta mig framåt som nästa steg? För att åla och krypa brukar man i regel ligga på mage och det är inte det jag älskar mest...
1 kommentar:
Hej Karla,
din pappa kunde inte eller krypa. Han åkte på rumpan - baklänges. Det gick så bra att han inte tyckte att han behövde gå förrän han var 1 1/2 år. Så ta det lugnt med benen! Allt har sin tid.
Farfar
Skicka en kommentar