Välkommen lillebror Svante!

Eller Panti som Karla kallar mig.

Under dopet började mamma känna av magen mer och mer sakta, men säkert. Inte några riktiga värkar, men ändock lite annorlunda. Karla stannade kvar med mamo och fafa för att sedan följa med dem hem och sova. Mamma och pappa körde själva hem lite tidigare eftersom pappa skulle jobba 15-23. Vid 17,45 kom första värken och sedan körde det på ganska snabbt så pappa ringdes hem. Så fort pappa kom hem tyckte han att det var dags att åka till förlossningen, men mamma höll dem kvar hemma lite till, för det tog ju så lång tid förra gången. Runt 20,30 fick pappa iaf med sig mamma och de tog sina packade väskor och åkte in. Min utgång var då (precis som systers) bara 3 cm så det fick fortsätta göra ont på mamma ett tag till. Det festades på lustgas och kring midnatt kopplades en EDA in då min dörr började vidgas i lite för rask takt. Men sen tog det stopp. Mitt huvud vägrade komma ut och efter över en timmas försök så fick mamma till slut lite hjälp av doktorn med mera dropp och en manuell dörrvidgning... Måndagen den 14 december kl 02,47 ramlade jag till slut ut. Alldeles tyst. Blå över hela kroppen och med navelsträngen lindad fler varv runt hals och kropp än vad de hann räkna till. Så det var inte många sekunder som jag fick ligga kvar på mammas mage innan de gick iväg med mig för att lufta mig till mina första andetag. Det tog dock ingen lång stund innan de var nöjda med mig. Sen fick jag ligga och gosa med pappa under ett par timmar då mamma fick åka en sväng via operation för att få ut mitt gamla käk... 3 timmar efter min födelse återses vi och jag försöker genast mig på att äta lite. /S