S: Jag är än så länge en mkt ogosig bebis i den mån att jag hellre spjärnar emot än lutar mig tillbaka och slappnar av. Det lilla gos som finns i mig går ut på att trycka panna och gapa med munnen med ett sött "aaaaa"-ljud. Mamma satt vid sidan om mig idag och hon passade på att gosa lite. Lite svårt att hålla huvudet mot henne sidledes bara, så rätt som det var slant jag till och slog i ansiktet i matstolskanten. Blev jätteledsen och när mamma tar upp mig för en spjärnad tröst ser hon blodet ut min näsa.... Min första skada...
1 kommentar:
Stackars lille Svante. Tur att du har en snäll mamma som kan trösta dej. Vi ses på onsdag när du kommer till fafa och farmor
Skicka en kommentar