Idag kl 11.00 döptes jag i Träslövs kyrka. När vi kom dit var jag trött och ledsen. När mamma och farmor skulle sätta på mig dopklänningen ville jag inte alls vara med (farmor var den första som döptes i den klänningen 1948). Men sen lugnade jag ner mig och somnade i mammas famn på första raden. När det sedan var dags lämnades jag över till min gudfar O som bar upp mig till dopfunten. Spottade då ut nappen och när prästen (samma som konfirmerade mamma och vigde mamma och pappa) började prata med mig så log jag! Inte en tår så långt ögat kunde nå utan jag strålade och log. Kyrkan verkar vara min grej :-). Så i lugnan ro döptes jag och en annan kille som hette Vilhelm. Allt var frid och fröjd tills mamma och min gudmor fick ett skrattanfall mitt i en psalm så man kan väl säga att allt var som vanligt! Efteråt var det mat och mingel på STORMotellet, farfar promenerade med mig hem så jag fick lite sömn. Tusen tack för alla fina presenter jag överöstes med. Pengar till mitt sparkonto, sagoböcker, kläder, leksaker, smycken och en fotografering. TUSEN TACK!
PS Grattis mamma och pappa på er första bröllopsdag!
1 kommentar:
Hej Karla
Tack för att farmor fick vara med på dopet. Tänk att du och jag har blivit döpta i samma klänning. Konstigt. Du var så duktig och fin i kyrkan, alla beundrade dej trots att prästen tvättade håret på dej och swingade dej i luften. Inget rädd var du.
Puss på dej från farmor
Skicka en kommentar