2009-11-18

Hopp med liten två-åring

Var hemma hos kusin O och S (eller Pea som jag säger). Jag är ju som bekant inte så bra på att ta mig ner från saker som jag klättrat upp på (t ex höga stolar, pallar mm) och får därför lite assistans av mamma. Ofta vill jag hoppa ner genom att hålla mamma i händerna. Så skedde även idag när jag inte kom ner från deras soffpall. S ville inte vara sämre utan klättrade upp hon med för att få hoppa ner med lite hjälp. En stund senare ser mamma i ögonvrån hur jag står på soffpallen igen. S står nedanför och ska ta emot mig! Jag hoppar/faller utför ner i S famn som då tappar balansen och ramlar på mig som en BigMac. Kunde gått illa, men jag var nog lite chockad över mitt mod (för att inte tala om mamma :-o!) så det hela slutade lyckligt.

Lite senare sitter vi och ritar (iitar). Vi är alldeles tysta. Mamma och moster tittar till oss. Vi har helt plötsligt mustasch båda två...

3 kommentarer:

ullrika sa...

tur det fanns en svea att ta emot. för bigmac är bättre än pannkaka...

foton på mustaschkiddisar önskas!!

Annan sa...

Hann "pättas" bort...

ullrika sa...

äsch...