Ponnykalas

Bebisbästisen firade 4-årskalas med ponnylekis. Karla diggade idén skarpt, annan sådär... Men man biter ihop och håller fasaden utan problem. Lilla Dunder var dessutom den slöaste och lugnaste enligt instruktören och jag misstänker att det inte var en slump att han var vår häst. Jag skötte mig galant. Karla och Dunder likaså. Att Karla sen var nöjd med att titta på efter halva tiden, istället för att rida gjorde mig inget. Men jag måste erkänna att det var roligt att se hur duktiga de lite mer hästvana tjejerna var. Sockersött. Grattis eLi aka Maali aka Emmi born EmmaLi och tack Hedberts för annorlunda och roligt kalas. Extra plus för det perfekta vädret. Sist men inte minst, grattis Nova som faktiskt var den som fyllde på dagen.

Test

Hmm funkar det?

Logopedi

Nu är han igång! Men inte sjutton kan han säga "bil" eller "lamm" som jag inbillar mig vara lite lättare ord. Han går direkt på "mjölk", "mörkt" och "truck" etc. Bortsett från det är det tydligen viktigt att skilja på "lok" från "tåg". Motoriskt har han dessvärre börjat klättra upp och ner lite mer än önskat, å andra sidan början han lära sig att ta av sig sina kläder vid jamaspåtagningen. Undrar dock hur länge det är en bra egenskap?

Karla babblar om det mesta för det mesta. Det är en klok och förnuftig liten fyraåring där inne. Om än still drama queen och galet enveten. Bokstäver börjar bli mer och mer skoj och det går enklare att lära sig forma nya bokstäver. Men att ha dem i läsbar ordning är inte alltid viktigt.

DI.fm och lite kramar

Karla och Svante gosar till synthpop.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Svante kör traktor

Idag har vi varit hos farmor och farfar. Dit kom också Albin och Tage. En dag fylld av kor, traktor och fika.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Stor pojke

Av min lilla marasm-son märks inte så mycket längre. Vet inte om man kan säga att han äter som en häst, men väl ett lo? När vi vägde honom ca 4 v efter sonden drogs vägde han samma och det är absolut godkänt. Men nu måste han börja gå upp i vikt på eget bevåg. Håller tummarna och helst vill vi få upp honom en kurva till dessutom. För det finns absolut hopp så som han äter nu. Och har vi då tur kanske jag dessutom slipper bli beskylld, av icke nämnd vårdpersonal, att det är jag som gjort honom vattenberoende för att JAG dricker för mycket och dessutom går omkring med en vattenflaska nästan jämnt. Nån som sett mig göra det? Meget irriterad över att bli beskylld med osanningar av någon som inte ens var med på plats.
PS Nån som vet hur mycket en tand väger? Kanske ökar han några gram till för nu är minst 3 hörntänder på väg fram. Med tanke på storleken på hans tidigare borde han väl gå upp nåt kilo bara med hjälp av dem.

Vardag

Hösten smyger sig närmare och helt plötsligt är vardag verkligen vardag. Nytt heltidsjobb, skiftarbetande make, tider att passa med två små bromsklossar, och som grädde på moset blåser det ofta storm eller ösregnar på mina efterlängtade cykelturer till och från jobbet. Å andra sidan är jag glad över att jag trivs kanon på sjukhuset, barnen likaså på dagis. Under denna veckan har Svante tyckt att det har varit helt ok att bli lämnad på dagis. Han har gladeligen gått rätt in och knappt vinkat hejdå.

Söndag och dags för lite pyssel

Published with Blogger-droid v1.7.3

Dagis-Svante

Lillfisen klarade inskolningen galant och egentligen utan minsta strul. Sånt lättar ett mammahjärta. Mindre roligt är det att fortsättningen inte går lika bra. Eller det är nog bra väl där, men att bli lämnad är stor sorg eftersom "hans" inskolningsfröken helt plötsligt inte är där hela tiden. Den fasta punkten borta och resultatet är en knäckt Svante båda gångerna han har blivit lämnad till en annan pedagog. Idag har "hans" fröken dessutom ledig dag hela dagen. Vojne vojne.

Igår bröt han dessutom ihop när jag kom för att hämta honom. Precis som att "äntligen kommer du, varför har du lämnat mig här hela dagen"?

Men han verkar ha det bra, är glad när vi pratar om dagis och han vill gå in på sin lilla Mussla, om än inte riktigt ända in. Inte alldeles själv i alla fall...

Mission impossible

Idag släpptes platserna till gymnastiken i stan. Efter att ha ringt säkert hundra gånger (skojar inte) kom jag till slut fram. Fanns det några platser kvar? Självklart inte. De hade haft FEM lediga platser (av 30 totalt), men kanske vill vi stå på reservlistan om någon slutar/tackar nej? Visst vill vi det, varpå jag frågar om vi är första reserv. Öööh, det var vi ju inte om vi säger så... En hedrande åttondeplats fick vi där och de ringer om det blir vår tur. Nästa släpp är nästa höst. Känner mig ganska säker på att jag kan sammanfatta det hela som att Karla dessvärre inte kommer få möjligheten att bli gymnast. Pga slumpen. Riktigt ap-tråkigt faktiskt.

Runt runt runt

Superkul!


Vi vägde förresten honom häromdagen och 9910 g jublade jag åt medan sköterskan fasade. Att bara gått ner 100 g sedan sonden drogs är en petitess, ny vägning i nästa vecka för att säkra stabiliteten. 83 cm lång. Visst hade det varit bättre om han gått upp, men det var inte att förvänta så jag är som sagt supernöjd i alla fall. Dagis skriver upp allt han äter och det funkar helt ok där. Idag åt han frukost där för första gången. Lillfisen.

Mars och Venus

Karla har alltid varit fascinerad av bilar och framför allt större tuffa maskiner. Hon springer gärna runt och låtsasskjuter på folk och fä med sina kompisar. Men måste hon välja går oftast rosa fluff och My Little Ponys före. Svante älskar bilar, tåg och alla typer av fordon. Älskar på ett helt annat sätt. Hästar är också favoriter. Han leker gärna med syrrans ponnisar med, men i princip alltid förvandlas de till puffror av olika slag eller så försöker han styckmörda dem genom att ta av huvudena. I vår familj bor en flicka och en pojke. Oavsett snippa eller snopp. Men det sammanfaller och jag tror inte enbart på miljön.


Fast idag grät han floder för att få ha sin hästtröja. INTE lätt att hitta hästar på tröjor som inte har rosetter, fluff eller annat snippigt.

Underbart

Började ju jobba i veckan efter nästan två års mamma"ledighet", vart 17 tog den tiden vägen? På tisdag börjar dagis för båda barnen, pappans del av föräldraledigheten. Var på konferens torsdag-fredag och det var riktigt skönt att allt kändes som förr, dvs att jag "missat" nästan två år märktes inte. Är man en klippa så är man ;-). Efteråt var planen att jag skulle köra hem nya tjänstebilsen, men kände redan i förväg att jag inte skulle föredra 6 timmars bilkörning fredag kväll. Så istället styrde jag kosan mot Hornstull och min älskade gamla kursare som jag träffat alldeles för lite se senaste åren. Samma visa även där; trots att vi inte setts på två år kändes allt som förr. En Korma senare fanns det fortfarande massor att prata om. Kärlek.

Kontrast

I onsdags drogs Svantes sond efter dryga 3 veckor sondmatning. Han åt mindre och mindre i slutet och viktuppgången avstannade (vilket innebär att vi hade fått öka sondmatenom vi fortsatt). Efterföljade 2 dygn tittade han påallmat somom det vore gift, men i fredags släppte det. Både igår och idag har han ätit som en häst! Nu håller vi tummarna.

Tuffa maskiner

Favoritprogramet in action...


Spelar piano på en jättepiassawa.

Signerat

Första helt egna försöket. Jag som mamma ser vad det står iaf ;-). Hon försvårar det lite för sig pga av att hon fått för sig att bokstaven A är hennes. Ok att hon har två, men liksom inte först. Liiite retligt är det med rittavlan. Blir dyrt att spara, tur det finns kameror.


Apropå kameror tar hon fler och fler kort på eget bevåg. Ibland bättre, ibland sämre. En liten kavalkad:











(ni ser den fotograferande poltergeisten va?)


(tydligen väcker hon mig inte alltid direkt :-D). Sweet dreams.

Pilhagen

Flyr värmen till go skugga. Bananpaus.

Heja balanshojen

För kanske tack vare den cyklade Karla, 3 år och 9 månader, iväg idag alldeles själv. Eller nja, det var väl en sanning med modifikation för starthjälp behövs (hålla cykeln medan hennes fötter hittar tramporna...) och stoppen är väl inte de mest välkontrollerade heller. Men framåt går det och det är superkul eftersom hon hittade balansen på springcykeln efter bara 3 dagar i våras förra året. Att cykla på trampcykeln har varit läskigt så den har mest stått stilla i källaren. Men nu hoppas vi att hon vill testa lite varje dag så att det sätter sig. Att NTF tycker annorlunda bryr sig Karlaflickan inte om.

PS Mormor, du hör vad hon säger på slutet va?

Hokus pokus

2 veckor senare var han över magiska gränsen.


Undrar hur länge bara... Sondmat tre gånger per dag har resulterat i mindre och mindre mat. Knappt nån idé att erbjuda ens. Det finns andra favoriter.


Fast när man inte ätit nåt på flera timmar och inte ens äter 4 chips känns det ändå lite oroande att sonden snart försvinner. Lillfisens extra 10 % har gjort honom rundare både på våg och för ögat. Skönt att se.

Snedtändning

Dagens tips: Klipp naglarna på din barn innan du för fjärde gången sederar det med Midazolam för sondnedsättning. De kan snedtända och orsaka multipla klösskador på mammor som gråtande försöker lugna sitt aggressiva barn.

Ett halvt kilo smör!

Från 9100 g det senaste halvåret startade vi i tisdags på 9330 g (nymatad med 200 ml) väger vi in oss idag på halvtid på 9780 g (oxå nymatad). Fortsätter vi så här knäcker vi 10 kg innan projektets slut. Men frågan är hur mycket han tappar när sonden dras...

Wohoo

Svantes sondmatning går ok, men det blir trixigare och trixigare för varje gång... Han är ganska oberörd av slangen till vardags, men själva matningarna är det tråkigt att sitta still för. Första ordentliga utmaningen ikväll, glad att detta var första kvällen vi var båda hemma.

Men nästan ännu roligare är att mina tusen (nio) år gamla D-uppsats har blivit publicerad! Det ni! Tjo ho! En riktigt skojig sak att sätta på CV'n. Att jag sen kommer få bifoga mitt personbevis är en annan femma, eftersom mitt gamla flicknamn står kvar på den... Men jag är glad att jag fick stå kvar som förstanamn över huvud taget, det är inte jag som jobbat med den det senaste åren. Stort tack till alla inblandande.

Och hur stor är sannolikheten att den handlar som sondmatning... Ni som har extremt långtråkigt. Vassegoda: http://www.foodandnutritionresearch.net/index.php/fnr/article/view/6037

Sondmatning

Ok, man tror ju gärna inte att den första släktingen som sondmatas ska vara ens pappa (för drygt 1,5 år sen). Man tror heller inte att den andra ska vara ens drygt 1,5 år unga son. Men så är det och jag är glad att pappa mår finfint idag och att vi inte har någon "sjuk" anledningen till Svantes meny. Snälla, lilla kille. Allt detta för att du inte äter...? Ja ja. Vi var i Halmstad igår och med lite knark i rumpan satt sonden där den skulle några minuter senare. Att den sitter där den ska måste dessutom kontrolleras innan varje matning. Så med hem kom ,förutom tusen olika tejpsorter och sprutor, lackmuspapper och ett stetoskop. Känner mig som värsta kirurgen här hemma. 3 portioner à 200 ml (=720 kcal) skall serveras och det gick jättebra idag. Riktigt skönt med en sån här fin premiärdag, igår var han lite irriterad över sonden, idag har han knappt brytt sig så nu håller vi tummarna att den sitter där den ska i 13 dagar till. Karlagos är lite bekymrad över sin lillebror, men förstår nog att allt är ok. Sond till trots.

Vätskekontroll

Check. Som väntat normala värden och den enorma vattenkonsumtionen får förklarars med dålig vana (meget mysko att två syskon har/haft samma ovana som småttar?). Muggavvänjning rekommenderat. Nästa steg blir att se om han går upp i vikt om han SÄKERT får i sig allt han behöver och lite till. Så på måndag drar vi söderut igen och en ny slang matas ner i magen. Denna gång utan knark och med syfte att stanna kvar i 2 veckor. HÖR DU DET SVANTE? DRA INTE UT DEN!! Istället för frulle, lunch och middag (eller också) matas dryga 200 ml sondnäring ner i sonden med hjälp av en spruta. "Sitt still vid matbordet nu Svante, bara 20 minuter kvar". Moa ha ha ha. As if and up jåårs tänker nog min gode son, men vi får se (nynnar nån sång om TV-apparater).

En sak till. Snikfrågade Svantes läkare om min röda sida: "Ähum, bör jag gå till läkare med detta?". "Öh, JA" svarar hon och säger att jag fått en hudinfektion, men tillägger direkt att hon själv lite snabbt skriver ut en kur antibiotika åt mig. 10 dagar Kåvepenin, here I come. Och du, din satans svampinfektion, håll dig borta denna gång...

Mellanlek

Inte bara dum personal och ont utan rätt mycket lek också. Mamma och pappa är med båda två och leker med mig. Snart hoppas jag få åka hem och träffa Karla som är hos sin snälla mormor.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Full fart i lekterapin

Dag två och Svante har lärt sig hur det funkar. Urin töms när det behövs och två rör blod varannan timme. Förhoppningsvis sista vid halv två. Leker just nu med riddarborgen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Puh

Kl 10 i morse checkade vi in på 62'an. Direktiven var vatten endast i glas och alla blöjor vägs. Svante är inte vän med glas när han vill ha sitt vatten, så han lät bli att dricka och var ok med det. När det var dags för lunch utbröt första kaoset. Ingen mugg, ingen mat. Spagetti och köttfärssås landade överallt utom i munnen. Matsalen såg ut som ett bombnedslag. Så muggen tilläts, men det blev sådär iaf. Eftermiddagen gick i samma stil med förmiddagen så hela planen kändes ganska meningslös. Här ligger vi inlagda för att gossen dricker/kissar som en elefant och så har han fram till kl 16 druckit typ 2 dl... Då tilläts muggen igen för resten av kvällen och helt plötsligt kom vi nog upp i nån liter till slut. Snuttdryck? Vätskeobalans? Vi vet imorgon. Måndagens kissprov var å det grövsta så utspätt som så små barn inte ska kunna ha... Tur att vi får svar imorgon för kvällen var kaos. På fjärde försöket hamnade en (eg för liten) pvk till slut på ena handryggen som spjälades upp tills handen var förvandlad till en boxhandske. Inte lätt att klä av/på med den. Klockan är över 20 och liten som inte sovit på hela dagen är helt slut. Bara kisspåse kvar. Bara... De två första läckte. Den tredje och nuvarande har jag inte ens vågat kolla. För nu sover han till slut. Somnade utmattad i min famn efter andra läckaget.

Just det, jag glömde. Maken blev inringd till jobbet. Kommenderad att jobba 23-07. Han frågade om han hade nåt val. Nej sa de. Fin tajming av första kommenderingen sen arbetsstart. För oj vad skoj det ska bli att underhålla Svante ensam imorgon när han inte får dricka nåt. Alls. Inte ens frukt. Fram till typ 14...

En sak till. Nåt har attackerat mig för ett par dagar sen. Jag har väntat ut det. Nu är det dubbelt så stort område på typ 10 x 20 cm. Kliar. Bör kanske kollas upp...


En skojig sak är visserligen att vi får dela rum med en gammal skolkompis. Vad är oddsen på det? :-D

Skointresset fortsätter ner i åldrarna

Tecken

Svanten har varit febrig hela helgen och allmänt o-Svantig. Gnällig, skrikig, gosig och trött. Men tanke på hans ringa vikt kändes det allt annat än bra tredje dagen utan mat så vi utnyttjade våra nya kanaler och fick idag en tid hos doktorn i Halmstad. Självklart är allt trassel som bortblåst. Upp visar sig en glad självständig pojke utan större bekymmer. Bra, men liksom ganska typiskt när man åker 7 mil enkel väg för ett läkarbesök... Utslagen som förvärrats under helgen (liksom vid alla former av infektioner etc) förklaras med nässelutslag så antihistaminer finns nu på recept. Fortsatt planering är en sleep-over på onsdag för att kolla upp vätska/kiss/hormonbalans för att på så sätt avskriva diabetes insipidus (har inget med vanlig diabetes att göra). PAD från biopsin väntas inte förrän i slutet av veckan. Nytt blod, kiss och bajs inlämnat (mysig läsning va ;-)) och nytt att ta tag i brist på nån diagnos även efter denna veckan är långtidsmjölkfritt alt sondnäring några veckor för att säkerställa intaget... Wohoo. Not.

Väl hemma är det skönt att få känna igen sitt barn igen. Medan jag hänger upp tvätten går han in till frysboxen, klättrar upp till den, öppnar mirakulöst det stora locket och tar fram favoriten fiskpinnar. Eller ja, han gick iaf dit, pekade på boxen och munnen omvartannat. Och svarade ja på frågan om han ville ha fiskpinnar. Sagt och gjort, en kvart senare var 3 pinnar i magen tillsammans med lite Creon.

Febrig slappis knäcker chips till sen frulle framför tv'n

God morgon

Glasspaus

Tarmbiopsi

Det blev ingen gastroskopi, det blev istället en kapselendoskopi. Jag frågade varför; kanske fanns det inte så små gastroskop (men det vet jag att det finns)? Svaret blev att det är sommar och det görs endast i akutfall. Detta med anledning av att det krävs narkos vilket är mer resurskrävande. Heja svensk sjukvård... Men det får man väl se till att bortse ifrån, provet tas och det är det viktiga. Resultatet är lika pålitligt (även om det finns en minimal risk i att tarmen endast är delvis skadad och provet togs på friskt område (vid gastroskopi kan man kika omkring och ta provet från flera ställen).
Klockan 0800 skulle vi inställa oss och i väntan på lite action valde Svante en bok att läsa. Valet blev en ungdomsbok om hästar...

En stund senare hämtades vi och ett Venflon skulle sättas. I det fall vi ville ha möjlighet att ge lugnande under undersökningen? Vi måste inte? Ja, tack sa vi och jag bad nästan om en infart jag med. Trots Emlade armveck var det en ledsen pojke som på andra försöket fick sin slang. Pappa och en sjuksköterska höll fast, en sjuksköterska grävde efter lämplig ven och jag blåste såpbubblor.

Strax efter 0900 kom doktorn och vi lämnade Barndagvården för att promenera bort mot röntgen. Alla utom Svante fick blytunga skyddskläder, men han kompenserades istället med lugnande Dormicum och fnissade sig in i dimman.

Nu upphörde kompensationen. Slangen matades ner och hulkandet började. Medicinen gjorde honom slapp och förhindrar att han minns något av undersökningen, men det gör ändå ont på Annan när liten hulkar, fäktas och besväras mer och mer ju längre tid det tar. Slangsatan ville inte hitta ut ur magsäcken och till slut tillkallades en annan läkare. Inte heller han lyckades direkt, men efter en stund gick det. Dock buggade utrustningen så hela proceduren fick göras om. Lyckligtvis fyllde de på med mera lugnande så Svante var lugnare andra gången, dessutom gick det snabbt att hitta rätt.

En halvtimma (?) senare vandrade vi tillbaka till dagvården med spak Svante som snabbt började kvickna till och äntligen fick äta och dricka igen. Flera muggar vatten, wafers och frutti åts med god aptit. 1200 checkade vi ut och provsvar väntas inom 2 veckor. Visar det på gluten vet vi vad det är för fel på honom. Visar det inte gluten så kan vi avskriva det och då läggs ny plan upp. För nåt är det, det trodde läkaren, men vad får framtiden utvisa. Eventuellt blir han fortsatt utredd av specialiterna där nere.

D-day?

Dagens första slagsmål avklarat. Emlaplåster i båda armvecken påsatta. Nu kör vi till Residensstaden.

Glad midsommar

Tillsammanslek...

är den bästa leken. En stund ibland är bästa lekkompisarna, en stund senare slåss vi. Men vi älskar varandra.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tillslag?

Nej då. Bara Svantes nya medicin... Pankreasenzymer i desperat jakt på varje kalori. Maken ringde idag till Halmstad och vi har fått tid för en tunntarmsbiopsi på onsdag morgon. Tydligen söver man inte utan ger intravenös lugnande. Gissar/hoppas att det är vad vi som föräldrar menar att "söva", för inte katten gör man detta på vakna barn? Tydligen tar man inte ner någon kamera, utan "bara" en klo som kan ta proverna. Undrar om mamman kan få lite lugnande? Eller det kanske maken kan fixa via det där tillslaget. Attans att han har semester.

Premiär

Pappan: -Svante, ska du bajsa?
Svante nickar.
Pappan: -Ska vi gå till pottan?
Svante springer mot trappan (pottan väntar där uppe). Svante levererar. Första prickade tvåan. Och vi som inte ens jobbar på det. Slump? Troligtvis, men det bortser vi ifrån.

Mamman: -Kan du säga Svante?
Svante: -Tete!

Wohoo!

Trafiksäkerhetsarbete

Barnen åkte med pappan och farfar för att såga till lite björkris. Farmor och farfar skulle ha fest.

Published with Blogger-droid v1.7.2

En...

...trött...


...och en cool.

Elva rör

Elva rör. Elva rör fyllda med blod. Han gråter, jag gråter. Till slut säger någon: -"Det gör ont på honom nu, det spänner ordentligt i armen när vi håller på så här länge. Men det är bättre att vi fortsätter nu när det rinner på bra." Och jag kan inte annat än nicka och hålla med för han var ännu ledsnare innan de hittat kärlet. Han är så tapper, min älskade son. Elva rör med blod tagna. Tveksamt om han har nåt kvar? De trodde på nåt slags rekord, de tar extremt sällan så många. Direkt efter körde ena sköterskan iväg med dem. Ett av dem var tvunget att nå lab inom 15 minuter. Stort tack till alla tre som med stort engagemang och oergonomiska arbetsställningar lyckades slutföra uppdraget.

Började med näringsdryck idag. Lite ironiskt med tanke på mitt jobb. Men nån löneförmån ska man ju ha. Kunde aldrig drömma om att det skulle behövas... Den sveptes inte, men accepterades. Det nöjer jag mig med.

Telefonrapport

Say no more? Doktorn ringde idag. Hon har konsulterat barngastro i Halmstad och ska kallas dit för biopsi (som önskat), bakterietillväxt och annat osmaskigt man kan se på sövda barn med slang ner i tarmen :-(. De tror visserligen inte på det, men motsäger sig inte att överbevisa mig (tack för det). Startar med att fylla nya rör imorgon. Tar om en del prov och kompletterar med nya. De nya med fokus på att hitta nån malabsorption. Efter det blir det en sväng till nåt slags apotek för att hämta ut recept på pancreasenzymer för att se om det ökar ett ev kass upptag. Näringsdrycker skall typ tvingas i och vatten ska vara ett minne blott :-(. Hå hå ja ja. Vad ska man säga? Grattis Svante på 18-månaders-dagen...

Gungeligunga

Alla goda ting börjar på B

Svanten gick ut ganska hårt runt året när han läste upp långa haranger för oss. Inte för att vi fattade så mycket, men tjôtade gjorde han. Kompletterade snabbt med halva släkten och sen STOPP. Inget mer. Inte ens "tack". Men så för ett tag sen släppte det. Saker på B uttalas vid dess rätta namn. Måhända att långt ifrån alla andra hör, men boll, båt, blommor, bebis ljudas bo, bå, bommo, bibi. Tyckte mig ana ett "Ante" häromdagen, men den sätter jag inte alla sparpengar på. Imorgon Barnmottagningen.

Skolboksexempel

Enligt barnläkaren på Barnmottagningen är celiaki uteslutet i och med de blodprover som tagits. Jag vet att gastroskopi är det enda som är 100 %, men vill gärna tro att de professionella har rätt. Idag var vi på 18-mån-kontroll med Svante och både den läkaren och sköterskan sa att de aldrig sett en sån "glutenkropp" förut...


Nu visade vågen på 9520 g så vågen visade uppåt, men samtidigt vägdes han direkt efter stor portion middag... 80,8 cm lång. På fredag är det återbesök på Barnmittagningen. Återstår att se vad som händer då...

EDIT: kontrollvägde honom två gånger efteråt och han vägde då 9150 och 9100 g.

Sommar och sol