Gymma är kul!

Nu har jag ångrat mig, det är ju riktigt kul att gymma! Precis i detta nu ligger jag och spelar på djungelkatten för fullt (det är kusin S favorit också). Var lite tveksam i början, men sen kom jag på hur man gjorde (mamma vägrar att inse att det skulle kunna vara slumpvisa reflexartade rörelser...) så nu spelar den hela tiden. När den börjar spela blir jag alldeles still och tyst, ligger och beundrar. Eller skall man säga tar igen mig? Jobbigt är det nämligen, blir alldeles andfådd (fast inte som när jag skriker, DET är jobbigt (föräldrarna kan intyga). Blev till och med så till mig att jag gjorde nummer två. (Trots att mamma precis tagit av mig en blöja med massor av tvåor!!) Toppade avslutningsvis dessutom med en etta!