Nu är min rytmik slut för den här gången så då hänger jag med mamma till Atletica i stället. Idag var det premiär för mamma-bebis-träningen och jag tycker väl att det var sådär. Först var det nemas problemas. Låg bredvid som värsta mönsterbebisen och bara mös, men ju längre in i det timslånga passet vi kom desto mer ville jag att mamma skulle bära mig i stället för att träna yoga och core (även om mamma inte grät för att hon missade yogan direkt...)
PS Grattis moster N på födelsedagen!
1 kommentar:
Hmm. Kan det vara för att du hellre ville glädjas åt min skrattretande och totala ovighet?
Skicka en kommentar